Avgörande av Högsta domstolen (HD) rörande bättre rätt till meteorit
Det går kanske inte att dra någon större praktiskt användbar lärdom av HD:s dom, mer än att man kan ta med sig en nedfallen meteorit som hittas i naturen, förutsatt att den inte redan är i annans besittning eller ägs av någon. Det är en annan sak att det i sådana fall kan vara svårt att avgöra om det rör sig om en herrelös meteorit eller en meteorit som tappats av sin ägare.
Omständigheterna som ledde fram till rättstvisten var sammanfattningsvis följande. Fastigheten Enköping Lan 1:1 (fastigheten) ägs av en privatperson (fastighetsägaren). Enligt ett avtal mellan fastighetsägaren och det av denne helägda aktiebolaget Refvelsta Godsförvaltning AB (Refvelsta) har Refvelsta rätt till all den avkastning som fastigheten genererar. Fastighetsägaren och Refvelsta var överens om att rätten enligt avtalet även gäller äganderätten till eventuella meteoriter som faller på fastigheten. Den 7 november 2020 hamnade en järnmeteorit på cirka 14 kilo, som fallen från klar himmel, på fastigheten. Meteoriten har ett mycket högt vetenskapligt värde. Två geologer kände till meteoritnedfallet och den 5 december hittade geologerna den aktuella järnmeteoriten på fastigheten. Geologerna informerade fastighetsägaren om fyndet. De lämnade därefter meteoriten till Naturhistoriska riksmuseet där de ingick ett låneavtal med museet. Refvelsta begärde att museet skulle överlämna meteoriten till Refvelsta, men museet vägrade intill dess att äganderätten var klarlagd.
Refvelsta stämde därför geologerna vid Uppsala tingsrätt och yrkade att tingsrätten ska fastställa att Refvelsta har bättre rätt till meteoriten än geologerna. Refvelsta gjorde i tvistemålet gällande att den nedfallna meteoriten ska anses utgöra fast egendom tillhörig fastigheten och att äganderätten till meteoriten därför tillkommer Refvelsta genom avtalet med fastighetsägaren. Geologerna bestred Refvelstas talan. Geologerna hävdade att meteoriten är att betrakta som lös egendom och att äganderätten till meteoriten därför tillfallit dem såsom upphittare av meteoriten.
Tingsrätten fann sammanfattningsvis att meteoriten på fastigheten ska anses vara lös egendom utan egentlig ursprunglig ägare. Genom själva besittningstagandet av meteoriten har äganderätten till meteoriten därför tillfallit geologerna. Tingsrätten avslog Refvelstas talan om bättre rätt till meteoriten.
Refvelsta överklagade tingsrättens dom till Svea hovrätt. Hovrätten ansåg till skillnad från tingsrätten att meteoriten när den påträffades av geologerna utgjorde fast egendom tillhörig fastigheten och att äganderätten till meteoriten tillkommit Refvelsta redan genom det förhållandet att meteoriten slagit ned på fastigheten. Hovrätten ändrade således på tingsrättens dom och fastställde att Refvelsta har bättre rätt till meteoriten.
Geologerna överklagade i sin tur hovrättens dom till HD. HD redogjorde i sin dom för de rättsliga principer som ska ligga till grund för bedömningen enligt följande.
- En bedömning av om ägaren av den fastighet som en meteorit finns på har äganderätt till meteoriten bör ta sin utgångspunkt i den reglering som finns i jordabalken om vad som utgör fast egendom.
- I jordabalken anges att fast egendom är jord och att denna är indelad i fastigheter. Begreppet jord ska förstås i vidsträckt bemärkelse och omfatta alla delar av jordytan, oavsett om denna består av jord, lera, grus, sten eller annat. Även vad som finns under jordytan innefattas som utgångspunkt i begreppet jord. Till en fastighet hör även vissa i jordabalken angivna föremål som på grund av sitt samband med jorden också bör anses som fast egendom (fastighetstillbehör), såsom byggnader på fastigheten, förutsatt att det är samma ägare till föremålet och fastigheten.
- En meteorit kan inte anses som ett fastighetstillbehör. För att en meteorit ska anses som en del av själva fastigheten krävs att den kan anses utgöra en bestående beståndsdel av jorden. En meteorit är unik genom att den kommer från rymden och på grund av dess material och egenskaper. Den skiljer sig från stenar och annat sådant material som utgör beståndsdelar av fast egendom. Utgångspunkten är därför att en meteorit inte utgör en beståndsdel av den fasta egendomen.
- Sammanfattningsvis ska en meteorit betraktas som lös egendom om den inte har integrerats med den fasta egendomen. En upphittare av en meteorit kan således förvärva äganderätten till en meteorit som utgör lös egendom genom att ta den i sin besittning.
- Den i tvisten aktuella meteoriten kan inte anses ha varit i fastighetsägarens eller Refvelstas besittning när den hittades. Eftersom den då inte ägdes av någon och inte heller var i någons besittning hade geologerna rätt att ta med sig meteoriten och därmed förvärva äganderätten till den.
Med ovanstående motivering ändrade HD hovrättens dom och fastställde tingsrättens domslut, nämligen att avslå Refvelstas yrkande om bättre rätt till meteoriten.