Restaurerade fasader på Helsingborgs gågata

Mänskligheten har genom alla tider drivits av fixariver och varje generation har velat sätta sin prägel på vad som tidigare skapats. Att husen längs Bruksgatan 1 till Möllegränden, med ursprung åren 1740 till 1984, ens överlevt är mirakulöst. Men resultatet var att den ursprungliga skönheten gömts under århundradenas olika material- och kulörval och DIY-anda.

Men i vilken tid var renoveringsivern egentligen som värst? Karl Johan Kember, arkitekt på FOJAB, som arbetat med renoveringen av brf Mariatorgets fastigheter på Bruksgatan i fyra år, tvekar inte:

– De värsta åren är 1960–1980-tal. Väldigt mycket som vi fått riva upp under återställningsarbetet är gjort under den perioden. Då användes material som inte var så bra för husen, säger han och pekar på hörnhuset i korsningen Bruksgatan-Möllegränden.

– Här var väggarna målade med ett jättetjockt lager av plastfärger och gummiaktiga putsfärger. Det var så tjockt att det höll upp putsen bakom, som var förstörd av fukt. Det fanns två val: Lägga på mer plastfärg och skjuta problemet på framtiden. Eller börja om.

Fastighetsägaren, brf Mariatorget, började om. Vilket innebar att knacka bort all färg och puts och lägga på tidstypisk kalkputs och kalkfärg, material som andas och får huset att må bra – och hålla länge.

Ett annat exempel är huset på Bruksgatan 7, där imiterad italiensk carraramarmor i granitkeramik knackats bort. Som dess arkitekt en gång tänkte pryder nu marmor från Kolmården fastigheten, Kolmårdsmarmorn, med sina skiftande gröngrå toner, återfinns bland annat i byggnaderna FN-skrapan och Rockefeller Center i New York.

Samtliga fastigheter från Södra Kyrkogatan till Möllegränden har genomgått samma noggranna renovering. Ett återställningsprojekt som brf Mariatorget velat genomföra under lång tid och nu, i samarbete med HSB Nordvästra Skåne, FOJAB och kommunen lyckats genomdriva under 2024. Men för Karl Johan började arbetet långt tidigare, med att leta i arkiv efter fastigheternas historia.

– Husen och fasaderna är en avbild av sin tids mode, hur man tänkte då. De hjälper oss att tolka den tiden och genom att dra nytta av dåtiden lär vi oss om framtiden. Det är inget vi ska ta bort, gömma eller ersätta med nytt, säger han och fortsätter:

– Byggnadsvård och ombyggnad har alltid varit min grej. Många blir överraskade av anslaget; det finns en fixering i branschen vid 50 års teknisk livslängd. Och sedan river man ut och sätter in nytt.

– Men man kan ju bara renovera de träfönster man har och så kan de sitta där i flera hundra år till. För mig är byggnadsvård en lång rörelse; vi förvaltar, förändrar och bygger om, bevarar och utvecklar.

Många gånger höjs röster för att bevara, ungefär lika ofta för att bygga nytt. Karl Johan efterlyser en mindre polariserad fastighetsdebatt:

– Byggnadsvård är att både bevara och utveckla. Inte vara obstinat på den ena eller andra sidan, utan att ställa sig i mitten. Vi kan inte stanna tiden i byggnader, vi ska heller inte ersätta allt med nytt. Utan vi ska våga försiktigt utveckla, när det behövs.

Text: Petra Orlander